Knapptryckarna och advokaten

Nu är det väl i och för sig någon vecka sedan Bodströms frånvaro från knapptryckningarna i Riksdagen diskuterades som allra hetast. Men frågan har malt i huvudet och jag befarar att den inte försvinner förrän jag skrivit av mig funderingarna.

Om jag har förstått detta rätt så är man upprörd över att Bodström varit utkvittad för att arbeta som advokat.

Detta är ju knappast unik för Bodström. Jo, kanske att han kvittas ut för att sitta i rättegång. Andra riksdagsledamöter kvittas ut för andra sidouppdrag. För sidouppdrag är det gott om i Riksdagen. Det är styrelseuppdrag i olika styrelser, kommunala uppdrag på hemmaplan och så vidare. Men just detta sidouppdrag som Bodström har är tydligen ett no-no. Oförklarligt! Debatten är fylld av tänk om. Tänk om Bodström varit styrelseordförande i företaget XYZ som drabbas av ett lagförslag. Ja, tänk om. Kanske kunde media fråga alla andra riksdagsledamöter som garanterat befinner sig i den situationen?

Sidouppdrag ger extrainkomster. Så är det för de flesta riksdagsledamöter. Och ingen kollar när man utför olika uppdrag. Att sitta och skriva styrelseprotokoll på sin riksdagskammare till exempel. Ingen kvittar sidoinkomster mot riksdagsarvodet. Ingen. Men tydligen ska detta av någon outgrundlig anledning gälla för Bodström.

Att denna typ av mediadrev är möjliga bygger på att allmänheten har en lätt blåögd bild av hur man ska sköta sitt riksdagsarbete. Att kvittas ut i ett anatl voteringar är vardagsmat i Riksdagen. Men i mediadramaturgin antyds att detta är ett svek mot demokratins grundbult. Suck.

Nå, nu dog den upprörda stormen i tidningarna. Förmodligen för att de insåg hur tunn isen var. Men diskussionen lever vidare i bloggar och i kommentarer från en upprörd allmänhet. Och en och annan "ledande socialdemokrat" har uttalat sig om Bodströms påstådda fel. Förutom att dessa "ledande socialdemokrater" är så fega att de aldrig vågar stoltsera med sina namn, så får man anta att detta mer hör hemma i taskspelet inför VU-valet. Jag antar på goda grunder att "ledande socialdemokrat" vill se en annan person i VU.

Mina barn och andras ungar

Idag har justitieminister Beatrice Ask lagt fram ett förslag som innebär att föräldrar ska betala för skadegörelse som deras barn åstadkommer. Föräldrarna förutsätts ha koll på sina barn, enligt Ask. Upp till 8000 kronor kommer det att kosta.

Det är inte svårt att föreställa sig vilka föräldrar som drabbas av detta. I takt med att klyftorna och arbetslösheten ökar - och det gör de tack vare den regering som Ask tillhör - så kommer också ungdomsbrotten att öka.

Men Ask kan då peka på föräldrarna och skylla på dem. Bekvämt.

Egentligen blir jag inte så upprörd över att ungar som begår brott ska behöva betala för skadegörelsen. Det som gör mig förbannad är att vi har en regering som inget gör åt de ökande klyftorna i samhället. Och som sakta men säkert skjuter ifrån sig ansvaret och lägger det på dem som har minst möjlighet att lösa problemen.

Sommarfundering om PR-konsulter

I dagens GP återfinns en debattartikel skriven av en uppsjö av människor. Här finns Hasse Alfredsson, Anders Carlberg, Jan Carlzon, Alexandra Charles med flera. Inalles 14 personer har hållit i pennan.

Artikeln handlar om att barnen måste tas på allvar och komma i första hand. Artikeln är bra och syftet är att föra upp utsatta barn och ungdomar på den politiska dagordningen.

För ett ögonblick ser jag framför mig hur gänget samlats i ett rum för att skriva denna artikel. I mitt inre ser jag Hasse Alfredsson hållandes i pennan och på sin sävliga skånska säga saker som "nej Alexandra, så kan man inte skriva..." eller "ja, ja, Janne vi kan nog peta i ett 'kraftsamling' i slutet...". Fast så gick det inte till.

Artikeln är med all säkerhet framställd på uppdrag av Kraftsamling för barnen. Någon av landets alla PR-byrårer har knåpat ihop texten och skickat runt den till olika kändisar som på förhand vidtalats. Syftet är ju att dessa kändisar ska ge tyngd åt orden.

Inget konstigt i det. Jag tillhör dem som tycker att det är bra med professionella PR-byråer.

Men, skulle man inte kunna tänka sig att det någonstans stod att artikeln är framställd med hjälp av PR-firman XYZ? Det skulle ju underlätta för oss läsare att bedöma innehållet i artikeln.

När Bror Duktig går för långt

Undrar om inte Major Björklund skjuter sig i foten med förslaget till ny skollag. Visst borde samhället tjäna på att ge alla elever en andra chans att komma igen senare i livet. Så efter att ha arbetat i vården i ett par år, ska det vara omöjligt att läsa upp betyg för att bli sjuksyrra eller läkare. Varför? Någon samhällsnytta med att förvägra medborgare denna möjlighet kan knappast finnas.

Tänk om!

Fundamentalistiska ateister?

Organisationen Humanisterna har startat en kampanj om religionens roll i samhället. Deras budskap är att religionen spelar för stor roll. Och en sådan diskussion är viktig att föra. Dessvärre är kampanjen riktigt korkad.

Att tycka att religion är överflödigt och att tro på Gud är ren vidskepelse är givetvis helt ok. På samma sätt som alla människor har rätt att fritt tro på det sätt som de själva väljer.

Men organisationen Humanisterna blir i sin kampanj missionerande ateister. Och de ger sig på troende människor med samma emfas som en konvertit i lämpligt samfund ger sig på troende från andra kyrkor eller religioner.


Problemet uppstår när man glider över och fördömer de som tror på ett annat sätt än det man själv valt. Och det steget tycker jag att Humanisterna tar. I sitt ”test” ställer man upp en nidbild av troende mot sin egen "tro". Man ljuger inte och allt är underbyggt med förmenta faktarutor. Men när man beskriver troende som homofober, varandes mot jämställdhet och aborter, blint troende på sin religösa skrift och en hel del annat, så har man medvetet givit sig ut i argumentationens tassemarker. För man vet ju att det ryms många andra åsikter bland de troende än just de man valt ut. Humanisterna blir nästan lika fundamentalistiska som de religösa och pseudovetenskapliga rörelser de kritiserar.


Humanisterna sätter sig till doms på ett riktigt försåtligt sätt i sin kampanj. Nog borde en diskussion om religionens roll i samhället vara värd en bättre overtyr än detta? Livsåskådningsfrågor är inga lätta frågor och de rör vårt innersta. Jag hade önskat att Humanisterna varit lite mer varsamma med detta.

All möjlig kommunikation utgår från mottagaren

Spinn, det vill säga att se till att nyhetsflödet beskriver politiska händelser på ett för socialdemokraterna positivt sätt, bygger på att det finns en relevans i det man säger.

Inför valet 1998 låg soiclademokraterna mycket pyrt till. En av anledningarna var att man försvarade besparingarna i välfärden med att man "värnade välfärden". För väljarna blev det kortslutning i pallet. Det man upplevde var ju att allt blev sämre och det var denna erfarenhet man använda för att tolka det ledande socialdemokrater sa. Det var först när vi lyckades beskriva sammanhangen i politiken som det vände.

I våras ägnade socialdemokraterna sig åt att beskriva regeringen som passiva. Uppenbarligen så var det inte riktigt så som väljarna uppfattade regeringen. Eller så väntade de på en fortsättning på temat "ok, men vad vill ni då?". Att i ett sådant läge fortsätta sin argumentation stärker inte ens ställning. Snarare tvärtom. Om det man säger inte stämmer överens med väljarnas erfarenheter riskerar man att framstå som opålitiliga. Sen kan man ju i sak ha rätt, men det är liksom inte det som det handlar om.

Och nu efter valet fortsätter man att beskriva valet som en framgång. Suck. Jag tror inte att någon uppfattade valresultatet som en framgång. Möjligen att det var skönt att socialdemokraterna inte gick på ytterligare en mina.

I Europavalet gick partier framåt som uppenbarligen ville något. Mitt i denna kris vill väljare ha politiker av kött och blod, politiker som har en idé och som inte bara spelar det politiska spelet. I Sverige noterade socialdemokraterna för en tid sedan att det inte var så där väldigt positivt att framstå som ett parti som bara klankar på andra (och då särskilt moderaterna). Men nu verkar denna insikt vara glömd. Både partisekreterare och partiordförande lägger numera en stor del av de medieminuter de har till förfogande på att berätta att det minsann inte gick så bra för moderaterna heller. Nä, det gjorde det inte. Och?

De som ansvarar för socialdemokraternas kampanjande borde ta sig en funderare om vi har ett budskap som bygger på premisser som väljarna håller med om. Och om argumentationen står på skakig grund, så måste grunden byggas först! För oavsett hur mycket man twittrar, facebookar och vad man nu gör, så utgår alltid all möjlig kommunikation från mottagaren.

Reflektioner om ett europaparlamentsval

Så var det dagen efter. Eftertankens kranka blekhet kom! Nå. Å ena sidan blev moderaterna inte största parti. Och det kan man glädja sig åt. Socialdemokraterna gjorde inte ett sämre val jämfört med föregående europaval, och det kan man också glädja sig åt. Men.

Vad ska vi göra med storstäderna? I Göteborg gick det "bäst" om man med det menar ett lika dåligt resultat som förra gången. Men bra är det inte. Inte på långa vägar.

Jag tror inte att vi för en för oradikal politik som en del hävdar. I så fall borde vi göra bättre ifrån oss i Stockholms kommun där socialdemokraterna knappast kan sägas ha sålt sig till kapitalet. Socialdemokraternas vänsterflygel borde fundera över detta innan de ger sig ut på fälttåg.